[Nu verkar Weebly fungera som vanligt igen, och gårdagens fråga kan äntligen publiceras. Ursäkta dröjsmålet, och jag hoppas att frågans långa svar var värt väntan!] Fråga: Varför tilltalar olika musik olika personer? Svar: Musik är en av de grundläggande hörnstenarna i många människors liv, och vi baserar ofta vår identitet, tillhörighet och även personlighet på vår musiksmak. Men vad är det som gör att vissa människor tycker om en viss typ av musik, medan andra människor föredrar en helt annan? Preferensen för vissa ljud har länge trotts vara biologiskt inprogrammerat i oss, och inte något som går att förändra. Ny forskning har dock visat att detta kanske inte stämmer. Vi människor tycker oftast om konsonanta ackord, alltså ackord som är uppbyggda av toner som fungerar väl med varandra och som därför är behagliga att lyssna på. På andra sidan finns dissonanta ackord, ackord där tonerna i musiken inte riktigt stämmer överens med varandra och som gör musiken mycket mer ansträngande att lyssna på. Denna preferens troddes vara universell för alla människor, men en studie gjord i ett litet samhälle i Amazonas, vid namnet Tsimane, visade helt andra resultat. Människorna i detta samhälle har minimal kontakt med omvärlden (och ännu mindre den västerländska omvärlden), och resultaten av studien visade att dessa människor inte hade någon starkare preferens för konsonanta ackord än för dissonanta ackord. Detta tyder på att vi, i synnerhet i västvärlden, har lärt oss att föredra de förstnämnda ackorden och ogilla de andra, och att detta alltså inte är biologiskt inprogrammerat i alla människor världen över. Denna förklaring kan lägga grunden till varför människor från olika delar av världen har olika musikpreferenser, och varför musik kan låta så olika beroende på vart i världen den kommer från. Vad som gör diskussionen om olika ackord ännu mer spännande är att det även gjorts studier som visat att ju äldre vi blir, ju mindre stör vi oss på den dissonanta musiken. Detta beror på att yngre människor har lättare att särskilja mellan konsonanta och dissonanta ackord, medan äldre människor upplever mindre skillnad mellan dem. Detta kan alltså vara en anledning till att en viss typ av musik tilltalar olika människor, åtminstone människor i olika åldrar! För att bege oss bort från biologin och djupare in i psykologin, så kan vi undersöka vad musik har för olika psykologiska funktioner. Det finns nämligen tre primära funktioner med att lyssna på musik: a) för att förbättra sin prestation eller sitt utförande i olika uppgifter, exempelvis genom att motverka långtråkighet, b) för att stimulera den intellektuella nyfikenheten, genom att koncentrera sig på och analysera musiken som hörs, och sist men inte minst c) för att påverka sitt emotionella tillstånd, och uppnå exempelvis glädje, spänning eller sorgsenhet. Oavsett vad vi tycker om för musik och vad funktionen med musiken är, så finns det dock en sak gemensamt: hjärnans belöningssystem. När vi hör musik som vi tycker om, vare sig det är hårdrock, jazz, hiphop eller pop, så aktiveras belöningssystemet i hjärnan som utsöndrar hormonet dopamin (vilket även utsöndras när vi äter choklad, har sex eller tar droger), som gör att vi känner oss glada och lyckliga. Belöningssystemet är även starkt kopplat till minnen; när vi hör ett nytt musikstycke så kommer aktiveringen av belöningssystemet till stor del bero på vad för tidigare musikupplevelser vi har av denna typ av musik. Om du exempelvis aldrig har lyssnat på klassisk musik tidigare, så är chansen stor att du inte kommer att tycka om musiken när du hör den. Belöningssystemet aktiveras nämligen då inte på samma sätt som om du lyssnar på en typ av musik som du tidigare har hört ofta. Våra minnen och tidigare upplevelser formar därför vilken musik vi tycker om: ju mer du hört liknande musik tidigare, ju större är chansen att det nya, liknande musikstycket du lyssnar på kommer att tilltala dig (något som jag även har skrivit om i ett tidigare inlägg). Detta kan förklara varför invånarna i Tsimane-samhället inte hade en preferens för konsonanta ackord, eftersom de inte har utsatts för och upplevt ackorden på samma sätt som vi i västvärlden har. Människor har alltså olika musiksmaker delvis på grund av att personerna har olika tidigare minnen och upplevelser av musiken, vilket har format deras preferenser genom hjärnans belöningssystem. Vart vi växer upp, i vilken typ av miljö och med vilka typer av människor påverkar därför starkt vad för musikpreferenser vi kommer att skapa under våra liv. Ett starkt exempel på detta är studier som visat hur ett foster i magen kan lära sig att känna igen en specifik melodi medan modern fortfarande är gravid, för att sedan ha en tydlig preferens för denna melodi när barnet fötts. Detta antyder hur musikpreferenser kan formas redan i de tidigaste stadierna av livet, och att de är baserade på miljön runt omkring oss. För att återkoppla till musikens funktioner, så finns det ytterligare en funktion med musik som lätt glöms bort: den sociala funktionen. Människan är ett flockdjur, och när det kommer till musik så lyssnar vi ofta på musik som våra vänner, familj och människorna i vår omgivning lyssnar på. Detta gör vi för att stärka de sociala banden med människorna runt oss. Att tycka om samma saker är nämligen en viktig del av sociala relationer, vilket är anledningen till att vi blir glada när någon har mycket gemensamt med oss. Ett exempel på musikens sociala aspekt är när vi lär känna en ny människa och deras musiksmak genast är intressant för oss, eftersom vi använder musiksmaken bland annat som en indikator för hur individens personlighet ser ut. Vi använder oss alltså av musiken som ett redskap för social interaktion, vare sig det gäller att passa in och tillhöra en specifik grupp, eller att läsa av en annan människa. Musiksmaken kan exempelvis vara en viktig del av gruppens identitet (alla minns vi de olika uppdelningarna i skolklasserna mellan de grupper som gillade olika typer av musik), och för att passa in i denna grupp så måste individen lyssna på en viss typ av musik. Genom att lyssna på gruppens typ av musik (biljetten för att bli en medlem i gruppen) så kommer individen att sakta men säkert bygga upp en preferens för musiken, och därav ha format en ny musiksmak. Sammanfattningsvis så beror människors olika musikpreferenser på flera faktorer, bland annat den åldersbaserade preferensen av de olika typerna av musikaliska ackord, till tidigare upplevelser, minnen och sociala samspel som format oss under viktiga delar av våra liv. Vi fortsätter ständigt att forma våra musikpreferenser efter omvärlden, människorna runt omkring oss och vad för typ av musik vi utsätts för (frivilligt eller ofrivilligt). När man tänker efter så är det ändå ganska fantastiskt att vi ofta formar våra liv, identiteter och grupptillhörigheter beroende på något så abstrakt som musik. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: https://www.psychologytoday.com/blog/mr-personality/201101/the-psychology-musical-preferences http://themodernape.com/2014/06/18/different-tastes-music/ http://elitedaily.com/life/culture/determines-music-taste/641213/ http://www.svt.se/kultur/musik/musik-alder-hmh http://www.expressen.se/nyheter/forskare-darfor-gillar-vi-en-viss-typ-av-musik/ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=415&artikel=5503351 http://theweek.com/articles/639280/science-why-like--dislike--certain-music Fråga: Är cannabis verkligen farligt? Svar: Under flera årtionden har debatten om cannabis pågått, där den ena sidan påstår att effekterna av cannabis påverkar kroppen negativt på flera sätt (vilket är anledningen till att det är drogklassificerat), medan motståndarsidan påstår att detta inte stämmer utan att cannabis endast har positiva effekter på kropp och knopp. Årligen dyker det upp nya rön om cannabis där forskningen hittar nya effekter och förklaringar till hur cannabis påverkar kroppen, men de två stridande sidorna kämpar konstant för att få sina röster hörda och bekräftade. Det som gör cannabis till en berusande drog är cannabinoiderna i hampväxten (en växt vid namn cannabis sativa). Cannabinoider är de kemiska substanserna i växten som ger brukarna av drogen ruset och anledningen till att cannabis klassas som en drog. Det är en av de 80-tal olika cannabinoiderna i cannabis som är mest framträdande, en cannabinoid vid namn tetra-hydro-cannabinol, eller mera känd som THC. De direkta effekterna av drogen är relativt kortvariga och ruset brukar vara i någon eller några timmar. De positiva effekterna består oftast av att man blir avslappnad och upprymd, men det finns även en risk att drabbas av negativa, direkta effekter så som ångest, känslor av panik, paranoia och förlorad livsglädje. Förespråkarna av cannabis hävdar ofta att användningen av cannabis är mycket hälosammare än alkohol, bland annat eftersom cannabis inte leder till våldsamt beteende i samma utsträckning som alkohol gör. Detta kan i många fall vara sant, men trots att alkohol är lagligt så är dess negativa effekter på kroppen tydliga och erkända av såväl forskare som omvärldens befolkning. Att jämföra missbruk av olika droger (till exempel cannabis och alkohol) skapar därför inte en bra grund till slutsatsen att cannabis borde vara lagligt, eftersom det inte handlar om att cannabis kan vara mindre farligt än alkohol utan att cannabis är farligt oavsett vad man jämför drogen med, vilket leder oss in på vad de negativa effekterna av cannabis är. Utöver de direkta och kortvariga effekterna så finns det nämligen även längre negativa effekter av att bruka cannabis (effekter som länge har varit omdiskuterade men som under senare år har bekräftats genom upptäckter och framsteg inom den neurologiska forskningen med dess nya teknologi). Bland dessa negativa effekter finns försämrat korttidsminne, inlärningsförmåga, koordinationsförmåga, motorik och logiskt tänkande. Detta beror på att cannabinoiderna (speciellt THC) förändrar nervcellerna i hjärnan så att vissa cellkopplingar bryts och andra aktiveras. Många viktiga nervbanor i hjärnan blir därför blockerade, nervbanor som behövs för att de ovan nämnda förmågorna ska fungera normalt. Detta kan jämföras med alkohol, som under missbruk påverkar lillhjärnan så att nervcellerna kommunicerar långsammare och sämre. Cannabinoiden THC löses även upp i kroppens fetter och lagras i kroppen under flera veckor, vilket förlänger de negativa effekterna som det kemiska ämnet har på nervbanorna. Eftersom cannabis ofta intas genom att rökas så påverkas också lungorna kraftigt av drogen, och leder (precis som cigaretter) till högre risk för lungcancer och inflammation av luftrören. Ett starkt exempel på de negativa effekterna av cannabis är den nyare forskningen som gjorts på cannabisrökning under graviditet, vars resultat har påvisat att barn som föds med cannabisrökande mödrar har större risk för bestående skador. Fostret har nämligen utvecklade cannabinoidreceptorer i hjärnan från vecka 11 av graviditeten, och kan därför ta upp det THC som modern röker, vilket stör utvecklingen av hjärnans nätverk precis som hos missbrukarna. Speciellt outvecklade och unga hjärnor påverkas lätt av ämnet, vilket gör foster och barn/tonåringar extra känsliga för de negativa effekter som cannabis med sina cannabinoider har på hjärnan. Cannabis har alltså en uppsjö av långvariga, negativa effekter på människokroppen, men det finns även forskning som tyder på att ämnen i cannabis faktiskt kan ha viktiga användningsområden inom vård och medicin. THC kan bland annat lindra kronisk smärta, depression, epilepsi, och neurologiska sjukdomar som exempelvis multipel skleros (MS). Vissa positiva medicinska effekter av cannabis ligger dock inte i THC utan i andra ämnen, ämnen som inte ger användaren av preparatet den rusningseffekt som cannabinoiderna ger. Trots att det är tydligt att det faktiskt finns vissa positiva effekter med cannabis så måste dessa dock vägas mot de bevisade och överväldigande negativa effekterna som exempelvis THC har på hjärnan. Detta gör den medicinska användningen av cannabis till ett krokigt och svårnavigerat område som kan ha många svar och ännu fler frågor. Precis som användning av alkohol bevisligen kan ha positiva effekter på kroppen så är det många frågor som måste besvaras; vad för typ av ämne gäller det, hur ofta bör det brukas och hur mycket? Och vad är bieffekterna? Ett stort problem med detta är att THC-halten i cannabis har ökat enormt under de senaste åren, vilket har gjort drogen avsevärt mycket svårare att kontrollera och de negativa effekterna avsevärt mycket starkare. I jämförelsen med alkohol så kan du ju kontrollera ditt alkoholintag relativt enkelt genom att förbruka en viss mängd alkohol, men detta går inte att göra på samma sätt med cannabis. För att sammanfatta så är svaret som forskningen visat oss väldigt entydigt: cannabis är farligt, och på många olika vis. Under rätt omständigheter så kan drogen ge positiva effekter, men vi vet inte tillräckligt mycket om detta än för att kunna använda det i stor skala på en medicinsk nivå. De negativa effekterna är allt för framträdande för detta, och även om cannabis skulle börja användas medicinskt i stor skala så skulle det inte ske i de former som cannabis brukas olagligt idag, alltså genom rökning. Forskningen måste göra ytterliggare framsteg inom detta område för att säkerställa något, men eftersom cannabis är drogklassificerat och olagligt i majoriteten av världens länder så skulle en internationell legalisering av cannabis orsaka enorma problem som är svåra att förutspå, både för den enskilda brukaren av drogen men även på en samhällelig nivå. Oavsett så har de negativa effekterna av cannabis bevisats genom år av modern forskning sedan början av 2000-talet, så att säga att cannabis är ofarligt är lika ogrundat som att säga att cigaretter inte är cancerframkallande eller att alkohol inte kan förstöra levern. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://ki.se/forskning/cannabis-kan-utlosa-kaos-i-hjarnan http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/ar-marijuana-farligt http://www.ufold.uu.se/Nyhet/?tarContentId=313686 http://www.ibg.uu.se/digitalAssets/176/c_176843-l_3-k_rosendahl-sofi-sammanf.pdf Fråga: Varför blir man snuvig när man är förkyld? Svar: Det är få av oss som har kunnat undvika att bli mer eller mindre förkylda under de senaste månaderna, då förkylningsvirus sprids mellan oss människor i en ruskigt snabb takt. Att behöva snyta sig flera gånger i timmen är inte ovanligt när man är förkyld, men vad är det egentligen som gör att näsan blir snuvig och rinner när förkylningen dragit igång? För att hitta svaret på detta så måste vi damma av den gamla biologiboken och undersöka hur näsan fungerar. Näsan, munhålan, svalget, bihålorna, mellanöronen och luftstrupen (alltså de övre och delvis de nedre luftvägarna) är täckta av slemhinnor och blodkärl. Funktionen med slemhinnorna och blodkärlen är bland annat att värma upp inandningsluften så att den blir kroppstempererad, men det finns även en annan viktigt funktion som ger oss svaret på varför näsan börjar rinna under en förkylning. När förkylningsviruset lyckats ta sig in i kroppen så attackerar det alla de slemhinnor som finns i luftvägarna, och skapar sig en temporär bosättning hos dessa slemhinnor. Eftersom viruset är en inkräktare i kroppen så vill självklart slemhinnorna försvara sig mot denna fiende, och detta gör de genom att börja producera mycket mer slem. Slemmet (eller snoret) i näshålan har nämligen funktionen att skölja bort viruset ur kroppen. Slemmet fungerar alltså som en skyddsmekanism i form av en flodvåg som sveper med sig inkräktaren ur näsan och bort från kroppen, för att hålla oss friska! Viruset kan dock fortfarande ha hunnit orsaka svullnad och inflammation i luftvägarna, vilket är anledningen till att vi blir täppta i näsan under förkylningen. Detta är även intressant eftersom svullnaden då kan tänkas fungera som virusets egna försvarsmekanism mot flodvågen av slem: att stänga igen luftvägarna så att viruset inte kan avlägsnas. Näsan blir som ett slagfält av strategiska manövreringar! Kroppen har dock ytterliggare en försvarsmekanism för att avlägsna oönskade partiklar eller virus från luftvägarna: att nysa, något som jag skrivit om tidigare här. Vi blir alltså snuviga/snoriga för att bli av med förkylningsviruset som lyckats angripa oss, men när vi snyter oss eller nyser så sprids viruset i små vätskepartiklar i luften där vi befinner oss, som då lätt andas in av andra människor och därmed sprider smittan vidare. För att illustrera hur mycket en nysning faktiskt sprider partiklar (och hur man nyser på bästa sätt för att undvika spridning av dessa partiklar) så tar jag hjälp av våra kära mythbusters Adam Savage och Jamie Hyneman:
Intressant notis: Visste du att äldre människor är förkylda mycket mer sällan än yngre människor? Det beror på att äldre människor redan har utsatts för ett stort antal olika virus och virustyper, vilket har förberett kroppens immunförsvar för liknande angrepp. Man kan nämligen inte bli förkyld av samma virus två gånger! Man kan säga att kroppen minns hur den ska försvara sig själv mot olika virustyper, vilket inte yngre människors kroppar har hunnit lära sig i samma utsträckning ännu. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://kurera.se/allt-du-behover-veta-om-forkylningar/ http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/varfor-snorig |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|