Fråga: Var det verkligen bara en meteorit som dödade alla dinosaurier?
Svar: I flera decennier har forskare världen över fascinerats av teorier och bevismaterial som stödjer att dinosaurierna dog av att en meteorit våldsgästade jorden för ca. 65 miljoner år sedan. Chicxulubkratern under Yucantanhalvön i Mexiko upptäcktes år 1978, men det tog ett flertal år till innan vetenskapliga artiklar publicerades som hävdade att det var en meteorit som slagit ned på denna plats, och som utplånat dinosaurierna för gott. Meteoriten ska ha haft en sprängkraft som var två miljoner gånger starkare än den största bomb vi människor lyckats tillverka, och skapade vid sitt nedslag en krater med en diameter på över 200 kilometer (!). Utan tvekan tidernas största enskilda naturkatastrof. Minns ni när vulkanutbrottet från Eyjafjallajökul på Island år 2010 skapade ett enormt askmoln som gjorde att över hundra tusen flyg blev inställda? På Island regnade det aska i veckor efter detta vulkanutbrott. Tänk er då ett liknande scenario men enormt mycket större. När meteoriten slog ned på jorden vid tidsgränsen mellan kritaperioden och tertiärperioden (som numera är uppdelad i två perioder: paleogen och neogen), så släpptes stoft och partiklar ut som lade jorden i ett mörker. Eftersom alla växter kräver solljus för sin fotosyntes, så gjorde detta mörker att växter och plankton snabbt dog ut. Denna massdöd av floran gjorde i sin tur så att faunan (djuren) började svälta och dö ut. Forskning tyder på att ungefär 75% av livet på jorden dog ut av dessa kataklysmiska effekter efter meteoritens nedslag. Men kunde verkligen en enda meteorit skapa en massdöd på 75% av jordens liv? Inte enligt paleontologen vid namn Gerta Keller, som länge har forskat på detta och givit liv åt en radikalt annorlunda teori än den vanliga (och som får fler och fler bevis på sin sida): dinosaurierna överlevde meteoritens nedslag, och dog inte ut förrän ungefär 300,000 år senare då meteoritens katastrofala effekter sedan länge lugnat ner sig. Kellers forskning tyder istället på att meteoriten som slog ned på Yucatanhalvön bara var en del av en rad katastrofer som inträffade på jorden under denna tidsperiod. Vi beger oss istället till Indien, där vi hittar bevis på vulkanisk aktivitet av otänkbar magnitud. På denna vulkaniska plats i Indien finns nu ett 2000 meter tjockt förstelnat lavatäcke vid namn Deccantrapporna, vars vulkanutbrotts början daterats till ungefär 300,000 år innan dinosaurierna dog ut. Vulkanutbrotten som här pågick under tusentals år spydde ut lava som täckte ett område lika stort som halva Indien! Utsläppen från dessa vulkanutbrott (i form av koldioxid och svavel) var enligt Keller tio gånger större än utsläppen från meteoritens nedslag, och var den huvudsakliga anledningen till massutrotningen. Hennes forskning tyder på att vulkanutbrotten inte upphörde förrän ungefär 280,000 år efter massutrotningen av dinosaurierna, vilket förklarar varför det tog ungefär 300,000 år för arterna i haven att återhämta sig efter massutrotningen. Detta kan inte förklaras om det bara var en meteorit som orsakade allt, eftersom havens arter då skulle ha återhämtat sig avsevärt mycket tidigare. Utöver dessa spännande fynd så tyder forskningen på att flera meteoriter slog ned på jorden (och inte bara en stor), vilket påskyndade dinosauriernas oundvikliga öde. Den meteorit som vi sedan barnsben fått berättat för oss var anledningen till dinosauriernas utrotning slog alltså ned på jorden långt innan dinosaurierna dog ut, och kan ha haft en mycket mindre betydelse än vi tidigare trott. Meteoriten skadade onekligen både floran och faunan på jorden, men utan de enorma vulkaniska utbrotten och andra naturkatastrofer som drabbade jorden under denna tid så kan dinosaurierna ha levt mycket, mycket längre. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/gigantiska-vulkanutbrott-dodade-dinosaurierna http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/allt-klarare-bild-av-hur-dinosaurier-dog-ut http://massextinction.princeton.edu/deccan-volcanism/01-deccan-volcanism-adventure-science http://www.atlasobscura.com/places/chicxulub-crater http://www.sydsvenskan.se/2016-09-30/islansk-vulkan-hotar-flygtrafiken
Fråga: Kan äppelkärnor, körsbärskärnor och andra frukters kärnor vara dödliga att äta?
Svar: Det är många saker som vi med tidens gång inser är farliga för oss, ett bra exempel är nyheten för ett tag sedan om hur krossade linfrön är skadligt (och till och med dödligt) för kroppen. Trots detta ingår många av dessa giftiga ätbara ting i vår vardagliga kost och finns i alla butiker att köpa, vilket beror på att det oftast är specifika delar av till exempel frukten eller fröet som är giftiga. I frukternas fall så är det kärnorna som kan ställa till med problem. De fruktkärnor, och även linfrön, som är giftiga innehåller ett ämne som kallas för amygdalin, ett ämne som finns i bittert smakande kärnor (ja, naturen har sina sätt att berätta för oss om något är giftigt). Fruktkärnorna har ett hölje som tål mag- och tarmsystemets syror väldigt bra, men om man tuggar på kärnorna så frigörs amygdalinet i vår kropp. Amygdalin-molekylerna är till stor del socker- och cyanidbaserade, och när matsmältningssystemet påbörjar sin process så separeras sockret från cyanidet. Nedbrytningen av cyanidet leder till att gasen vätecyanid skapas, ett ämne som är direkt dödligt för oss människor och som genom tiderna använts i bland annat krigsföring. Förgiftning av vätecyanid ger symptom som huvudvärk, illamående, magkramper, kräkningar, yrsel och förvirring, och kan i stora mängder leda till andningssvikt och hjärtstillestånd. Enligt livsmedelsverket så är det maximala dagliga intaget av vätecyanid (utan risk för negativa hälsokonsekvenser) 0,020 milligram per kilo kroppsvikt och dag. Om du väger 70 kilogram innebär detta alltså att ett intag av 1,4 milligram vätecyanid per dag är ofarligt. Mängden vätecyanid som leder till en direkt förgiftning och är dödlig är ca. 0,5-3,5 milligram per kilo kroppsvikt och dag, alltså ca. 35-245 milligram per dag för en 70 kilogram tung människa (ja spannet är väldigt brett). Äppelkärnor innehåller ungefär 3 milligram amygdalin per gram av kärnor, och en kärna väger ungefär 0,7 gram. En enda äppelkärna innehåller alltså ca. 2,1 milligram amygdalin. Hela mängden amygdalin omvandlas ju däremot inte till vätecyanid, utan mängden vätecyanid som produceras är avsevärt mycket mindre än mängden amygdalin i en äppelkärna (annars skulle ju ett fåtal kärnor kunna vara skadligt för oss). Det finns dock frukter som innehåller avsevärt mycket större mängd amygdalin per gram kärnor än äpplen, till exempel aprikoser (14,4 mg/g) och plommonsorten renklo (17,5 mg/g). Även röda körsbär (3,9 mg/g), svarta körsbär (2,7 mg/g), persikor (2,2 mg/g), plommon (2,2 mg/g) och päron (1,3 mg/g) innehåller amygdalin som kan omvandlas till vätecyanid i kroppen. Slutsatsen är att många frukters kärnor är skadliga och kan även vara dödliga för oss i för höga doser, men du skulle behöva tugga och svälja ungefär 200 äppelkärnor (ca. 20 äppelskruttar) för att uppnå denna dödliga dos. Dock kan även små mängder av vätecyanid skada både hjärtat och hjärnan, så för säkerhets skull är det bäst att inte äta dessa frukters kärnor över huvud taget, och om du insisterar på att äta dem så svälj dem hela! Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera!
Fråga: Har alla djur penisar (och om inte, vilka djur saknar en penis)?
Svar: Könsorganen är för oss människor både en självklarhet och en nödvändighet. Genom alla tider har diskussioner, funderingar, lagar, regler, etik och moral cirkulerat kring våra könsorgan, vare sig det gäller vad man får göra med dem eller vad man inte får göra med dem. Alla har en åsikt om vad som är normalt och inte normalt när det kommer till könsorganen, och människans fascination och intresse för våra egna könsorgan tycks aldrig tonas ned utan brinner likt en osläckbar flamma som ständigt är i fokus. Reklam, TV, nyheter, filmer och böcker, ja det mesta tycks ofta fokusera på könsorganen och dess makt över oss. Men hur ser det ut i djurlivet när det kommer till det manliga könsorganet, har verkligen alla handjuren i naturen en penis? Det finns faktiskt ett flertal djur som inte har någon penis över huvud taget! Gäss, vissa ankor och strutsar är exempelvis ett fåtal arter av fåglar som faktiskt har penisar, men ca. 97% av fågelarterna har istället något som kallas för en kloak. Kloaken är en öppning för både avföring och urin men även för befruktning! Kloaken finns både på honfåglar och hanfåglar och när fåglarna parar sig så sammanförs de två djurens kloaköppningar, där sädesceller sedan överförs från hanen till honan. Forskare upptäckte faktiskt år 2013 en gen vid namn BMP4 som förklarar varför fåglar inte har penisar! Som embryon så har dem faktiskt en början till en penis, men genen gör så att penisens celler dör fortare än de kan skapas vilket leder till att hanfåglarna föds utan penis. Väldigt underligt och än så länge oförklarligt. Utöver detta så är faktiskt hanfåglarna sterila när det inte är parningssäsong, ett ganska praktiskt preventivmedel kan man tycka! Det finns även fler djur som inte tillhör klubben för djur med penisar, bland annat hajar och vissa fiskarter! Hajar har tekniskt sett inte penisar utan istället två penisliknande organ som kallas för claspers. Hajens clasper förs in i honan vid parning (ja, endast en av dem används åt gången!) efter att hanen har bitit sig fast i honans ryggfena. Utöver detta så är faktiskt hajarnas parningsritualer till stor del okända. Många spindelarter har inte heller penisar utan istället använder de antennaliknande extremiteter som sitter på huvudet för att para sig. Dessa extremiteter kallas för pedipalper och agerar både som känselspröt och för att överföra sädesceller från hanen till honan. När spindelhanen är redo för parning så spinner han nämligen ett nät där han väver in sina sädesceller. Han suger sedan upp sädescellerna med pedipalpen, som agerar som ett förråd tills dess att parningen ska ske! Det finns alltså ett flertal djurarter där handjuren inte har någon penis, och det finns minst lika många arter som har penisar med väldigt underliga egenskaper! Buksimmaren, en insekt som endast är två millimeter lång, kan genom att gnida sin penis mot buken skapa ett ljud som kan vara upp till 99 decibel högt. Insektens penis kan alltså skapa ett ljud som motsvarar ljudnivån av en orkesterkonsert från första raden! Den japanska flygekorren har en minst lika underlig egenskap, då hanen efter en parning utsöndrar ett sekret som stänger igen honans könsöppning för att inte andra hanar ska kunna para sig med honan. Ekorren har dock under evolutionens gång lyckats undvika detta problem genom att ha en korkskruvsformad penis. Penisen används just precis som en korkskruv för att dra ut pluggen som lämnats där av den tidigare hanen, vilket gör att honan kan para sig med flera ekorrar! Naturen fungerar ibland på väldigt mystiska och fantastiska sätt, och penisen är absolut inget undantag. Evolutionen tycks alltid hitta ett sätt att ta sig fram, oavsett om det gäller att ha sädescellerna på huvudet, att ha en musicerande penis eller att inte ha någon penis alls. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|