Fråga: Skulle det vara fysiskt möjligt att bygga en hiss till månen? Och skulle det vara möjligt att bygga en hiss till en rymdstation i geo-stationär omloppsbana? Svar: Möjligheten att kunna sätta sig i en hiss här på jorden och sedan åka rakt upp genom atmosfären och vidare upp i rymdens dödligt kalla vakuum har länge varit en omdiskuterad fråga, en fråga vars möjlighet endast kunnat förverkligas i en värld av science fiction. Teknologin och forskningen är dock ständigt på frammarsch, och nya framsteg spränger årligen gamla barriärer som man aldrig trodde var möjligt. Att bygga en rymdhiss vore ett enormt framsteg för utforskningen av rymden, eftersom det endast skulle krävas en bråkdel av bränslet, energin och pengarna att skicka upp något i rymden med en hiss jämfört med vad kostnaderna för transport med raketer kostar idag. För att något ska kunna skickas upp och färdas i en omloppsbana runt jorden så krävs det ju stora mängder energi för att få objektet att färdas uppåt och ut ur atmosfären, men för att objektet inte ska dras ned på jorden igen av gravitationskraften så behöver objektet även färdas snabbt nog åt sidan/sidlänges. Det uppstår då en balans mellan rörelsen åt sidan och rörelsen nedåt, vilket leder till att objektet börjar snurra runt jorden i en omloppsbana. Detta fungerar ungefär som när du kastar en boll: ju hårdare du kastar bollen, ju längre kommer den att färdas innan den faller ned på marken igen. Det fantastiska med en rymdhiss är att det endast skulle krävas energi för att transportera objektet uppåt och ut ur jordens atmosfär, sedan kan jordens egna rotation bidraga med rörelseenergin som krävs för att få objektet att börja färdas i en omloppsbana runt jorden. Det behövs alltså ingen extra energi för att få objektet att börja snurra runt jorden, och en rymdhiss skulle därför spara enorma kostnader för rymdtransporten. Att transportera ett kilo last ut i rymden kostar med hjälp av rymdraketer ca. 20,000 dollar, medan det beräknas att en rymdhiss skulle kunna transportera samma last för endast 200 dollar! Fördelarna med att använda en rymdhiss är alltså uppenbara, men vad skulle det krävas för att bygga en sådan hiss till att börja med, och skulle det ens vara fysiskt möjligt? Byggandet av en rymdviss vore onekligen mänsklighetens största och mest spektakulära skapelse, och trots att kostnaden ännu inte går att förutsäga så skulle den troligtvis kosta minst 10 miljarder dollar att bygga, men förmodligen mycket mer än så (det skulle inte vara förvånande om kostnaden var det dubbla). Angående om det är fysiskt möjligt att bygga hissen så verkar det som att svaret är ja, delvis eftersom att ett japanskt byggföretag vid namn "Obayashi Corp" redan har planer på att bygga en rymdhiss så tidigt som till år 2050! Tanken är att en kabel gjord av kolnanorör (som är 20 gånger starkare än stål) ska sträckas 100,000 kilometer ut i rymden. På kabelns ände ska en motvikt fästas, och den andra änden (ankaret) ska vara fäst i marken här på jorden. Sedan placeras en hissliknande farkost längs med kabeln, som då kan transportera människor och saker in och ut ur rymden på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. Den planerade hissen skulle kunna transportera upp till 30 personer samtidigt och färdas i en hastighet av 200km/timme, vilket innebär att det skulle ta ungefär en vecka för passagerarna att färdas till hissens slutstation (vilken tur att det inte finns någon mötande trafik på en sådan lång färd). När ett objekt befinner sig i geostationär omloppsbana så innebär detta att objektet färdas på en sådan höjd och med sådan hastighet att den följer jordens rotation nästan identiskt och därför befinner sig på samma plats hela tiden (sett från jorden). När jorden roterar så roterar alltså en satellit i geostationär omloppsbana likadant. Eftersom att en rymdstation i geostationär omloppsbana följer jordens rörelse, så är det möjligt (åtminstone i teorin) att fästa den långa hisskabeln i rymdstationen och därmed ha skapat en hiss från jorden ut till rymden. Det är alltså enligt fysikens lagar möjligt att bygga en hiss ut i rymden, men att nå månen med denna hiss är en helt annan femma. Det tar ungefär 27 dygn för månen att rotera ett helt varv runt jorden, och på denna tid så hinner jorden snurra lika många varv runt sig själv. Det blir därför omöjligt att fästa en kabel på månen, eftersom kabeln skulle slitas sönder väldigt snabbt av jordens och månens rotationer. För att sammanfatta så går det alltså teoretiskt att skapa en hiss mellan jorden och en rymdstation i geostationär omloppsbana, men det går inte att skapa en hiss till månen på samma vis. Trots att rymdhissens koncept fungerar i teorin så finns det även en mängd olika hinder på vägen. Ett material starkt nog för att bygga en hållbar kabel måste skapas, tillräckligt stor mängd av detta material måste utvinnas, och kostnaden för materialet och byggandet av hissen blir troligen astronomiskt höga (medveten ordvits där). Teknologin och de praktiska bitarna för att bygga en rymdhiss är inte riktigt i fas med det teoretiska konceptet ännu, men ett fungerande teoretiskt koncept existerar åtminstone, så vi får hålla tummarna för att framtiden kan erbjuda oss den fantastiska möjligheten att åka med hiss ut i rymden. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://vetenskap.ifokus.se/articles/51438b44ce12c4121d001415-framtidsprojekt-rymden http://www.popsci.com/technology/article/2012-02/japanese-construction-company-wants-space-elevator-built-2050 http://www.space.com/14656-japanese-space-elevator-2050-proposal.html https://www.youtube.com/watch?v=qPQQwqGWktE
Fråga: Kan man se den kinesiska muren från månen med blotta ögat?
Svar: Att särskilja vad som är sanning och myt kan ibland vara väldigt svårt, speciellt när det finns tusentals källor som hävdar både det ena och det andra. I allt från skolböcker till tidningar har det under decenniernas gång hävdats att den kinesiska muren är det enda mänskligt byggda objekt som kan ses från rymden, eller till och med från månen. Det är inte ovanligt att någon utbrister "visste du att..." innan detta påstående med både häpnad och självsäkerhet uttrycks, precis som många andra seglivade myter av samma kaliber. Allt började troligtvis med en tecknad serie vid namn "Ripley's Believe It or Not!", som år 1932 hävdade att man kunde se den storslagna kinesiska muren från månen. Sedan dess har detta påstående spridits som allmän kunskap och sanning, men för att förstå hur underligt det vore att kunna se muren från månen så måste vi först undersöka vad som faktiskt kan ses från månen. Månen är ungefär 380,000 kilometer bort från jorden, vilket gör jorden till en rund liten boll som till majoriteten är täckt av blått och vitt. Enligt Apollo-astronauten Alan Bean så är det just detta som kan ses från månen: jorden som en rund glob med blått, vitt samt lite gult och grönt. Vatten, land och moln med andra ord. Utöver detta så är det även möjligt att under väldigt bra väderförhållanden se specifika, gigantiska landmassor så som den Arabiska halvön (som är 1900 kilometer lång och 2100 kilometer bred). Den kinesiska muren är endast i genomsnitt drygt 6 meter bred och knappt 8 meter hög, och är därför helt omöjlig att se från månen. Det vore ungefär som att se ett hårstrå från ett avstånd på 3,2 kilometer. Det är till och med i princip omöjligt att se den kinesiska muren från en låg omloppsbana runt jorden. Från ett avstånd på endast ca. 160 kilometer (som är den närmaste omloppsbanan vi kan färdas i utan att dras in mot jorden för mycket) så skulle vi behöva fem gånger bättre syn än vi människor har för att kunna se muren med blotta ögat. Detta kunde den första kinesiska människan i rymden, Yang Liwei, bekräfta när han färdades i omloppsbana runt jorden år 2003. Enligt Yang kunde han tyvärr inte se muren från rymden, trots att förhoppningarna troligtvis var stora. Det finns dock ett flertal människotillverkade objekt som kan ses med blotta ögat från en låg omloppsbana runt jorden. Exempel på dessa är pyramiderna i Giza, städer (speciellt på natten med dess miljontals ljuskällor), flygplatser, stora broar och andra tillverkade konstruktioner. Trots att den kinesiska muren är 640 mil lång (och därmed är världens längsta människotillverkade konstruktion), så är det alltså en myt att man med blotta ögat kan se den kinesiska muren från rymden, och än mindre från månen. Däremot gör högupplösta satellitbilder detta till en möjlighet. Innan evolutionen har utvecklat vår syn till oerhört mycket starkare så får vi istället förlita oss på teknik, kameror och satelliter för att undersöka jordens yta från rymden! Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://www.livescience.com/34212-great-wall-of-china-only-manmade-object-visible-from-space.html https://futurism.com/what-earth-objects-are-visible-from-space/ https://www.nasa.gov/vision/space/workinginspace/great_wall.html http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/den-stora-muren-640-mil-lang https://www.travelchinaguide.com/china_great_wall/scene/list.htm
Fråga: Mår mobilbatterier som bäst av att laddas ur och laddas upp helt?
Svar: När det kommer till mobilens batteri så finns det många gamla tips om hur man borde ladda det, bland annat att man ska låta batteriet dö helt innan man laddar mobilen igen eller att man borde ladda det så sällan som möjligt och därför alltid ladda från 0 till 100%. Tiderna förändras dock, och det gör även mobilens batterier. För några år sedan så bestod i princip alla mobilbatterier av nickelkadiumbatterier, en batterityp som mår bra av att ladda ur helt eftersom den då arbetar med hela sin kapacitet och "minns" detta. När batteriet laddas ur helt (eller laddas upp helt) så ser man till att hela batteriets kapacitet används, vilket gör att batteriet laddas upp igen med samma kapacitet. Om man inte låter nickelkadiumbatteriet (NiCd-batteriet) ladda ur/upp helt så kan det sluta att använda sin fulla kapacitet, och därav minskar batteritiden. Tipset om att låta mobilbatteriet ladda ur helt innan man laddar det igen gäller alltså för dessa gamla batterier. Kadium är dock en tungmetall som numera är förbjuden för användning i konsumentprodukter så som mobiler. In på arenan trädde istället de moderna litiumjonbatterierna, en batterityp som används i nästan all utrustning som vi handskas med idag. Dessa batterier fungerar dock annorlunda än sin företrädare, och behöver inte laddas ur eller upp helt för att behålla sin maximala kapacitet. Att ladda upp ett litiumjonbatteri till 100% förstör faktiskt batteriet sakta men säkert, eftersom man då skapar väldigt höga cellspänningar i batteriet vilket gör batteriet mer instabilt. Det kan liknas vid att träna kroppen vid maximal ansträngning hela tiden, vilket gör dig mycket svagare och tröttare än att träna kroppen i en lägre ansträngningsnivå. Det samma gäller för mobilbatteriet: om du låter batteriet ladda upp till 100% (och kanske till och med låter mobilladdaren sitta i mobilen efter att den laddats upp helt) så kommer detta att skapa oönskade reaktioner i batteriet på grund av den höga cellspänningen, vilket förkortar batteriets livslängd och kapacitet. Att ladda batteriet för mycket är alltså mer skadligt än att ladda ur det helt, men det bästa är att undvika båda delarna. Batteriet mår som bäst vid 20-90% laddningskapacitet. Något som litiumjonbatterier mår dåligt av är även för hög värme, som exempelvis när du har mobilen i din byxficka. Kroppen är ju trots allt ca. 37 grader varm, vilket är för varmt för mobilens batteri! Det samma gäller om du låter mobilen ligga i din varma bil eller på ett bord med solljus skinandes på mobilen. Sammanfattningsvis så finns det tre tips på hur du bör hantera din mobil för att få batteriet att må så bra som möjligt: 1) Ladda batteriet så att det håller sig mellan 20-90%. Det skadar inte att ladda det flera gånger under en dag. Ladda därför hellre mobilen flera gånger fast under kortare stunder än en gång till maximal nivå. 2) Undvik att ladda mobilen under natten, eftersom batteriet då når 100% och sedan fortsätter att suga åt sig ström för att hålla sig på denna maximala nivå, vilket i längden skadar batteriet på grund av den höga spänningen. 3) Försök att hålla mobilen i rumstemperatur för att undvika för hög värme som försämrar batteriets kapacitet. Så nästa gång du laddar mobilen, försök då att minnas dessa knep för att hålla din mobils batteri så välmående och friskt som möjligt. För det finns ju inget värre än när mobilen dör precis när man behöver ringa ett viktigt samtal eller tittar på en rolig kattvideo på Youtube... Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-ska-du-inte-ladda-mobilen-till-max-1 http://www.sciencealert.com/here-is-the-best-way-to-charge-your-phone |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|