[Nu verkar Weebly fungera som vanligt igen, och gårdagens fråga kan äntligen publiceras. Ursäkta dröjsmålet, och jag hoppas att frågans långa svar var värt väntan!] Fråga: Varför tilltalar olika musik olika personer? Svar: Musik är en av de grundläggande hörnstenarna i många människors liv, och vi baserar ofta vår identitet, tillhörighet och även personlighet på vår musiksmak. Men vad är det som gör att vissa människor tycker om en viss typ av musik, medan andra människor föredrar en helt annan? Preferensen för vissa ljud har länge trotts vara biologiskt inprogrammerat i oss, och inte något som går att förändra. Ny forskning har dock visat att detta kanske inte stämmer. Vi människor tycker oftast om konsonanta ackord, alltså ackord som är uppbyggda av toner som fungerar väl med varandra och som därför är behagliga att lyssna på. På andra sidan finns dissonanta ackord, ackord där tonerna i musiken inte riktigt stämmer överens med varandra och som gör musiken mycket mer ansträngande att lyssna på. Denna preferens troddes vara universell för alla människor, men en studie gjord i ett litet samhälle i Amazonas, vid namnet Tsimane, visade helt andra resultat. Människorna i detta samhälle har minimal kontakt med omvärlden (och ännu mindre den västerländska omvärlden), och resultaten av studien visade att dessa människor inte hade någon starkare preferens för konsonanta ackord än för dissonanta ackord. Detta tyder på att vi, i synnerhet i västvärlden, har lärt oss att föredra de förstnämnda ackorden och ogilla de andra, och att detta alltså inte är biologiskt inprogrammerat i alla människor världen över. Denna förklaring kan lägga grunden till varför människor från olika delar av världen har olika musikpreferenser, och varför musik kan låta så olika beroende på vart i världen den kommer från. Vad som gör diskussionen om olika ackord ännu mer spännande är att det även gjorts studier som visat att ju äldre vi blir, ju mindre stör vi oss på den dissonanta musiken. Detta beror på att yngre människor har lättare att särskilja mellan konsonanta och dissonanta ackord, medan äldre människor upplever mindre skillnad mellan dem. Detta kan alltså vara en anledning till att en viss typ av musik tilltalar olika människor, åtminstone människor i olika åldrar! För att bege oss bort från biologin och djupare in i psykologin, så kan vi undersöka vad musik har för olika psykologiska funktioner. Det finns nämligen tre primära funktioner med att lyssna på musik: a) för att förbättra sin prestation eller sitt utförande i olika uppgifter, exempelvis genom att motverka långtråkighet, b) för att stimulera den intellektuella nyfikenheten, genom att koncentrera sig på och analysera musiken som hörs, och sist men inte minst c) för att påverka sitt emotionella tillstånd, och uppnå exempelvis glädje, spänning eller sorgsenhet. Oavsett vad vi tycker om för musik och vad funktionen med musiken är, så finns det dock en sak gemensamt: hjärnans belöningssystem. När vi hör musik som vi tycker om, vare sig det är hårdrock, jazz, hiphop eller pop, så aktiveras belöningssystemet i hjärnan som utsöndrar hormonet dopamin (vilket även utsöndras när vi äter choklad, har sex eller tar droger), som gör att vi känner oss glada och lyckliga. Belöningssystemet är även starkt kopplat till minnen; när vi hör ett nytt musikstycke så kommer aktiveringen av belöningssystemet till stor del bero på vad för tidigare musikupplevelser vi har av denna typ av musik. Om du exempelvis aldrig har lyssnat på klassisk musik tidigare, så är chansen stor att du inte kommer att tycka om musiken när du hör den. Belöningssystemet aktiveras nämligen då inte på samma sätt som om du lyssnar på en typ av musik som du tidigare har hört ofta. Våra minnen och tidigare upplevelser formar därför vilken musik vi tycker om: ju mer du hört liknande musik tidigare, ju större är chansen att det nya, liknande musikstycket du lyssnar på kommer att tilltala dig (något som jag även har skrivit om i ett tidigare inlägg). Detta kan förklara varför invånarna i Tsimane-samhället inte hade en preferens för konsonanta ackord, eftersom de inte har utsatts för och upplevt ackorden på samma sätt som vi i västvärlden har. Människor har alltså olika musiksmaker delvis på grund av att personerna har olika tidigare minnen och upplevelser av musiken, vilket har format deras preferenser genom hjärnans belöningssystem. Vart vi växer upp, i vilken typ av miljö och med vilka typer av människor påverkar därför starkt vad för musikpreferenser vi kommer att skapa under våra liv. Ett starkt exempel på detta är studier som visat hur ett foster i magen kan lära sig att känna igen en specifik melodi medan modern fortfarande är gravid, för att sedan ha en tydlig preferens för denna melodi när barnet fötts. Detta antyder hur musikpreferenser kan formas redan i de tidigaste stadierna av livet, och att de är baserade på miljön runt omkring oss. För att återkoppla till musikens funktioner, så finns det ytterligare en funktion med musik som lätt glöms bort: den sociala funktionen. Människan är ett flockdjur, och när det kommer till musik så lyssnar vi ofta på musik som våra vänner, familj och människorna i vår omgivning lyssnar på. Detta gör vi för att stärka de sociala banden med människorna runt oss. Att tycka om samma saker är nämligen en viktig del av sociala relationer, vilket är anledningen till att vi blir glada när någon har mycket gemensamt med oss. Ett exempel på musikens sociala aspekt är när vi lär känna en ny människa och deras musiksmak genast är intressant för oss, eftersom vi använder musiksmaken bland annat som en indikator för hur individens personlighet ser ut. Vi använder oss alltså av musiken som ett redskap för social interaktion, vare sig det gäller att passa in och tillhöra en specifik grupp, eller att läsa av en annan människa. Musiksmaken kan exempelvis vara en viktig del av gruppens identitet (alla minns vi de olika uppdelningarna i skolklasserna mellan de grupper som gillade olika typer av musik), och för att passa in i denna grupp så måste individen lyssna på en viss typ av musik. Genom att lyssna på gruppens typ av musik (biljetten för att bli en medlem i gruppen) så kommer individen att sakta men säkert bygga upp en preferens för musiken, och därav ha format en ny musiksmak. Sammanfattningsvis så beror människors olika musikpreferenser på flera faktorer, bland annat den åldersbaserade preferensen av de olika typerna av musikaliska ackord, till tidigare upplevelser, minnen och sociala samspel som format oss under viktiga delar av våra liv. Vi fortsätter ständigt att forma våra musikpreferenser efter omvärlden, människorna runt omkring oss och vad för typ av musik vi utsätts för (frivilligt eller ofrivilligt). När man tänker efter så är det ändå ganska fantastiskt att vi ofta formar våra liv, identiteter och grupptillhörigheter beroende på något så abstrakt som musik. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: https://www.psychologytoday.com/blog/mr-personality/201101/the-psychology-musical-preferences http://themodernape.com/2014/06/18/different-tastes-music/ http://elitedaily.com/life/culture/determines-music-taste/641213/ http://www.svt.se/kultur/musik/musik-alder-hmh http://www.expressen.se/nyheter/forskare-darfor-gillar-vi-en-viss-typ-av-musik/ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=415&artikel=5503351 http://theweek.com/articles/639280/science-why-like--dislike--certain-music
Fråga: Kommer människan att utveckla ett sjätte sinne?
Svar: Troligtvis ända sedan människans begynnelse så har vi varit fascinerade av det övernaturliga, det ockulta och det där mystiska som vi inte riktigt kan sätta fingret på men som vi tänker finns gömt någon stans där ute. Vare sig det gäller Tor som svingar sin hammare på himlavalvet, att kunna kommunicera med de döda eller kanske vättar och troll i skogens alla skrymslen, så tror många människor att de har en förmåga utöver det vanliga att känna sådana krafter och väsen. Med andra ord ett sjätte sinne. Det sjätte sinnet måste dock börja med en definierande tolkning, eftersom människan i verkligheten har fler sinnen än de fem primära (synen, hörseln, smaken, lukten och känseln), bland annat balanssinnet och kroppssinnet (även kallat proprioception: sinnet som avgör de egna kroppsdelarnas position). Per definition så har människan därför både ett sjätte och ett sjunde sinne. Ett sjätte sinne kan alltså definieras som ytterliggare ett sinne precis som våra andra fem primära sinnen, men eftersom "det sjätte sinnet" i vardagligt språk tolkas som en förmåga att uppfatta något övernaturligt och/eller osynligt så håller vi oss till den tolkningen även här. Forskare har faktiskt under det senaste året lyckats få fram resultat som pekar på att aktiviteten i människans hjärna påverkas av magnetfält, en förmåga som annars återfinns hos bland annat fåglar, råttor och hundar (visste du till exempel att hundar anpassar platsen de bajsar på efter jordens magnetfält?). I experimenten som testat detta så befann sig deltagarna i en burliknande konstruktion där forskarna skapat ett kontrollerat magnetfält med samma styrka som jordens. När magnetfältet manipulerats så har man genom EEG-mätningar kunnat uppfatta förändringar i hjärnans neurala vågor, något som tyder på att vi påverkas av magnetfälten utan att kanske märka det själva. Mer forskning krävs dock inom detta område för att ge någon större tyngd åt och bekräfta resultaten. Om resultaten stämmer kan det dock innebära att vi människor redan har ett sinne som uppfattar jordens osynliga magnetfält, något som då kan definieras som ett "sjätte sinne". För att bege oss in i det mer mystiska och övernaturliga så finns det även forskning som tyder på att vi människor kan känna på oss när något dåligt ska hända. Forskaren Dean Radin utförde ett experiment där en deltagare fick titta på en datorskärm där olika bilder med jämna mellanrum dök upp. Mellan bilderna så var skärmen svart i flera sekunder. När negativa och provocerande bilder dök upp på skärmen så reagerade deltagaren emotionellt, vilket gav fysiologiska effekter så som förändrad blodtillförsel till fingrarna och svettningar. Dessa effekter mättes noggrant av instrument, och resultaten visade att dessa fysiologiska effekter inte uppkom när lugna eller neutrala bilder visades på skärmen. Än så länge så verkar allt väldigt logiskt: man reagerar negativt på en bild och får en kroppslig effekt av detta. Men om man tittar närmare på resultaten så uppenbarar sig något helt annat. Deltagaren började uppleva de fysiologiska effekterna av de negativa bilderna redan innan bilden visat sig på skärmen, men innan de positiva bilderna hände ingenting alls. På något vis verkade deltagaren alltså känna på sig att en negativ bild skulle visas på skärmen (trots att detta skedde helt slumpmässigt genom datorns system), och kroppen kunde därför förbereda sig på den negativa bilden. Dessa resultat kan tolkas på många olika vis och har troligtvis flera olika förklaringar som inte har något att göra med ett övernaturligt, sjätte sinne eller liknande. Trots detta så är resultaten fascinerande och ger bränsle åt vår omättliga nyfikenhet, och vidare forskning kan förhoppningsvis finna nya spännande upptäckter inom detta område. Om vi vandrar ännu djupare in i det paranormala där det "sjätte sinnet" har sina starkaste rötter, så landar vi i förmågan att kommunicera med de döda. Detta fält är oerhört populärt, då allt från böcker, filmer och TV-program vackert och skrämmande illustrerar intresset vi har av detta. Trots det globala engagemang som tanken av att kunna kommunicera med de döda har skapat genom tiderna, så har dock inte någon forskning kunnat bevisa existensen av en annan dimension, ett liv efter döden eller liknande. För att besvara frågan om människan kommer att utveckla ett (övernaturligt) sjätte sinne så behöver vi först besvara en annan fråga: vad skulle detta sinne i sådana fall upptäcka? Vi kan ju rimligtvis inte utveckla ett sinne som uppfattar det övernaturliga om det inte finns något övernaturligt att uppfatta. Detta skapar en svårlöst paradox, eftersom förklaringarna till varför vi ännu inte har utvecklat ett övernaturligt sinne då är att det: 1) inte finns något övernaturligt och att vi därför inte kan utveckla ett övernaturligt sinne, 2) att det finns något övernaturligt men att vi inte har utvecklat ett sinne att upptäcka det ännu, 3) att det finns något övernaturligt men att vi aldrig kommer att utveckla ett sinne för att upptäcka det. För att sammanfatta så finns det alltså mycket som talar för att vi har flera sinnen som vi ännu inte är helt medvetna om hur de fungerar, allt från hur vi påverkas av jordens magnetfält till hur vi kan känna på oss saker genom vår intuition. Men för att undvika spekulationer så bör vi hålla oss till det vi faktiskt vet idag: vi har fler än fem sinnen, men ett övernaturligt sinne är inte ett av dem. För att veta om människan i framtiden kommer att utveckla ett övernaturligt "sjätte sinne" så behöver vi den övernaturliga sinnesförmågan att se in i framtiden (ytterliggare en paradox), men än så länge verkar den chansen tämligen osannolik eftersom vi inte riktigt vet vad ett sådant sinne skulle uppfatta. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://www.va.se/nyheter/2016/06/29/studie-sjatte-sinne-kan-ha-hittats-hos-manniskan/ https://www.psychologytoday.com/articles/200007/is-there-sixth-sense http://www.sciencemag.org/news/2016/09/researchers-discover-gene-behind-sixth-sense-humans http://illvet.se/manniskan/kroppen/har-ar-vaara-sju-viktigaste-sinnen
Fråga: Hur påverkas barn av flerspråkighet när de är små? Är det positivt eller negativt att använda flera språk när man är liten, till exempel ett modersmål (det man talar hemma), ett officiellt språk (det som används på dagis/skola/kamrater) och ett inofficiellt språk (tex. engelskan som finns på TV:n och runt barnet)?
Svar: Frågan om flerspråkighet hos barn har länge varit ett hett ämne runt om i världen, och i en värld som blir allt mer internationaliserad så blir även frågan allt mer aktuell. Många barn växer idag upp med två eller fler språk i och utanför hemmet, vare sig det gäller de två standard-språken som lärs ut i skolan (svenska och engelska) eller dessa två och ännu ett språk som exempelvis spanska, finska, arabiska, persiska eller polska. Samtidigt som flerspråkigheten växer så dyker det parallellt upp många frågor hos föräldrarna till de flerspråkiga barnen. Blir barnen förvirrade av att lära sig flera språk vid en tidig ålder? Blir barnen smartare av att vara flerspråkiga? Vad är den bästa metoden för att lära barnet flera språk samtidigt? Finns det negativa, språkliga bieffekter av att vara flerspråkig som barn? Många av dessa frågors svar baseras ofta på antaganden, men vi ska nu försöka gå till grunden med dessa olika frågor genom att undersöka den vetenskapliga forskningen som gjorts inom detta område. Blir barnen förvirrade av att lära sig flera språk vid en tidig ålder? För att börja med den första frågan av de ovan nämnda, så tror många föräldrar (och andra) att ett barn är förvirrat när han/hon använder ord från flera språk i samma mening och byter språk ofta under talets gång, något som kallas för kodväxling. Kodväxling är dock en naturlig process av flerspråkighetens inlärning, och detta innebär inte att barnet är förvirrat. Precis som enspråkiga barn så har flerspråkiga barn ibland problem med ordförrådet och de språkliga resurserna, vilket resulterar i att barnet ofta byter mellan språken för att komplettera och "fylla ut" det ena språket med det andra. Barnen byter heller inte språk helt slumpartat, utan anpassar sig ofta efter samtalets motpart. Kodväxling hos flerspråkiga barn kan alltså ses som ett sätt att förenkla talet och komplettera de ofullständiga språkkunskaperna, ett problem som alla barn brottas med. Till och med spädbarn kan uppfatta språkskillnader mellan två eller fler olika språk, då språken ofta har olika rytmer som kan särskiljas. Forskning visar att nyfödda kan särskilja på språk med olika rytmer så som engelska och franska, och att fyra månader gamla bebisar kan särskilja på språk med liknande rytmer så som franska och spanska. Flerspråkiga barn blir även extra känsliga för dessa språkskillnader, och är alltså allt annat än förvirrade! Blir barnen smartare av att vara flerspråkiga? Det finns forskning som tyder på att flerspråkiga barn har ett flertal kognitiva och sociala fördelar jämfört med enspråkiga barn, exempelvis genom en förhöjd förmåga att snabbt kunna byta uppgifter i olika situationer, och även vissa former av förbättrad minnesförmåga. Flerspråkigheten underlättar även det sociala samspelet, då flerspråkiga barn har lättare för att förstå andras perspektiv, tankar och intentioner, och har en förhöjd förmåga att förstå tonlägen i talat språk. Viktigt att notera är dock att de flerspråkiga barnens kognitiva fördelar har uppvisats i en experimentell, forskningsbaserad miljö. Hur de spelar roll i det vardagliga livet är svårt att veta, och dessa resultat innebär inte att flerspråkighet är en nödvändighet för en lyckad utveckling hos barn. Utöver de sociala och kognitiva fördelarna så innebär flerspråkighet självklart också en språkmässig fördel, eftersom att kunna tala, skriva och läsa på två eller flera språk utvidgar möjligheterna för barnet att kommunicera med omvärlden, vare sig det gäller under resor, i skola och framtida arbete eller i hemmet. Forskning inom detta område har tidigare visat att flerspråkiga barn inte har ett lika stort ordförråd som enspråkiga barn, men nyare forskning har kastat nytt ljus över detta påstående. Det som spelar roll är hur man mäter ordförrådet hos barnen. Ett flerspråkigt barn har sammanlagt ett lika stort ordförråd som ett enspråkigt barn, men utspritt över flera språk än ett. Om man därför mäter ordförrådet inom ett språk så kommer det enspråkiga barnet till synes att ha ett större ordförråd, men inte om man mäter det totala ordförrådet hos barnen. De enspråkiga och de flerspråkiga barnen har alltså ett ungefär lika stort ordförråd. Vad är den bästa metoden för att lära barnet flera språk samtidigt? Det finns flera olika populära metoder för att lära barnen flera språk samtidigt, bland annat genom att en person i hemmet talar ett språk med barnet, och att en annan person talar ett annat språk med barnet. Detta har dock visat sig vara onödigt, eftersom barnen (som man tidigare trodde) inte alls blir förvirrade eller mentalt utmattade av flerspråkigheten i sin omgivning. En förälder kan därför prata flera språk med sitt barn utan att oroa sig för att barnet ska bli förvirrat eller utmattat. Som tidigare nämnt så är barn väldigt duktiga på att särskilja mellan språk, redan från en tidig ålder. Den bästa metoden för att lära ett barn flera språk är att låta barnet lyssna till och interagera med flera olika personer som talar till barnet. Speciellt nyfödda måste bli exponerade för språkets ord, ljud och grammatik för att lära sig språket på bästa möjliga sätt. Både kvalitet och kvantitet är därför viktigt för barnet: ett barn lär sig inte ett språk bra genom att titta/lyssna på TV, utan måste interagera med andra människor som talar till barnet. Att flerspråkiga spädbarn tittar på TV med låg språklig kvalitet är faktiskt kopplat till ett sämre ordförråd! Det bästa sättet för ett barn att lära sig flera språk samtidigt är alltså att lyssna på och interagera med flera människor i omgivningen som talar språken, oavsett om det görs genom att låta barnet prata ett språk med en person, prata olika språk i och utanför hemmet, eller genom att låta barnet prata olika språk vid olika tidpunkter (till exempel olika dagar för olika språk). Finns det negativa, språkliga bieffekter av att vara flerspråkig som barn? En vanlig missuppfattning om flerspråkiga barn är att de har större språkliga svårigheter och inlärningssvårigheter än enspråkiga barn. Många föräldrar tror eller tycker att deras barn är sena i utvecklingen på grund av sin flerspråkighet och på grund av det till synes begränsade ordförrådet. I jämförelse med andra barn verkar det flerspråkiga barnet kunna färre ord i det officiellt talade språket, men som tidigare nämnt så är detta missvisande eftersom det flerspråkiga barnets ordförråd kompletteras av det andra språket. Generellt visar forskningen att det till största delen bara finns fördelar med flerspråkighet, men det gäller att språken lärs ut med stor kvantitet och kvalitet så att barnet lär sig språken så bra som möjligt. Detta gäller ju dock alla barn oavsett antal språk! Däremot kan det finnas andra nackdelar med flerspråkighet, till exempel i form av negativa sociala effekter eller andra underliggande bieffekter, men inom utvecklingen och psykologin hos ett barn så är fördelarna överväldigande. Sammanfattningsvis så hämmas alltså inte barnens ordförråd, grammatik eller inlärning av flera språk, utan det är av flera anledningar istället väldigt fördelaktigt för ett barn att lära sig flera språk. Allt från olika sociala förmågor till kognitiva förmågor kan förbättras av flerspråkighet, men vare sig barnet lär sig två språk eller fler så är det viktigt att språken lärs ut på ett bra sätt. Nyckeln är mycket interaktion och samtal där barnet både får lyssna till en början men senare även prata själv. En TV är alltså inte det mest hjälpsamma språkmedlet, trots att David Attenboroughs röst både är intressant och rogivande att lyssna till... Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://www.learninglandscapes.ca/images/documents/ll-no13/byers-heinlein.pdf http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/flersprakighet-bra-hjarnan |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|