Fråga: Ibland säger folk att de kan "känna av" när de är iakttagna. Kan människan verkligen känna av om någon tittar på en?
Svar: De flesta människor har någon gång, som du beskriver det, haft känslan av att vara iakttagen. Det kanske sitter någon på samma tåg som dig (fast några platser bort) som verkar stirra eller allmänt iaktta dig. Utan att faktiskt se det så får du den där känslan som säger att någon tittar på dig, och du tittar då upp och möter personens blick. När man upplever detta så kan det kännas som att man har en extrasensorisk perception eller ett sjätte sinne som det vanligtvis kallas, alltså att vi får information till oss utöver våra vanliga sinnen, information som istället känns av genom psyket. Många tror att vi har denna speciella förmåga som gör att vi kan känna av om någon tittar på oss. Men som med det mesta i denna värld så finns det en fullt logiskt förklaring till detta, som inte behöver blanda in några sinnen utöver de som vi är vana vid! Ögonkontakt med andra människor är den mest använda typen av icke-verbal kommunikation som vi människor har, och även djur använder ögonkontakt för att förmedla information, intention eller känsla genom bara en blick! Vi kan genom ögonkontakt och att se någons ansikte direkt känna av om en människa är exempelvis arg, ledsen, rädd eller glad. Eftersom kommunikation genom ögonkontakt är så viktigt för människan så har hjärnan utvecklat ett system som gör oss extra bra på att uppfatta om någon tittar på oss. Vi använder oss nämligen av olika små ledtrådar för att upptäcka detta. Andra människors position på huvuden och kroppar är en av dessa ledtrådar. Om du i ögonvrån märker att personen bredvid dig sitter med kroppen rakt fram men huvuden vridet åt ditt håll, så får du här en ledtråd som säger att personen tittar på dig. Du märker alltså detta utan att direkt se på personen! Ditt direktseende (den lilla biten av ditt synfält som är i fokus) är faktiskt så litet som 2% av ditt total synfält, och resten av det du ser (98%) befinner sig i det perifera synfältet vilket är suddigt och ofokuserat. Men trots denna ofokus så uppfattar människan information i det perifera synfältet som vi inte ser direkt, så som de ledtrådarna jag nämnde ovan, vilket kan förklara hur vi "känner av" att någon tittar på oss. Du ser egentligen i ditt perifera, ofokuserade synfält att någon tittar på dig, men du fokuserar inte på det, vilket kan få det att kännas som att du bara "hade en känsla". Men vi kan även upptäcka om någon tittar på oss utan dessa ledtrådar som baseras på kroppens position. Vi människor har nämligen en mycket ljusare ögonvita än andra djur, vilket gör det lättare för oss att upptäcka vart ögonen tittar åt. Ett rovdjur som lurar på ett byte vill absolut inte att dess ögon ska avslöja för bytet att den är iakttagen. Människan å andra sidan är oerhört beroende av kommunikation och samarbete, så att veta åt vilket håll och vad andra människor tittar på (speciellt om de tittar mot en själv) är väldigt praktiskt i detta sammanhang. Vi får därför en evolutionär fördel i vårt samarbete med varandra genom att ha stora, synliga ögonvitor som tydligt visar vilket håll vi tittar åt när vi vrider ögat! För att sammanfatta så har vi alltså ingen övernaturlig förmåga som gör oss extra bra på att känna av om vi är iakttagna, utan vi är bara väldigt duktiga på att (och utvecklade för att) uppfatta ledtrådar hos andra människor, vilket är en enorm fördel i vår kommunikation med dem! Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|