Fråga: Finns det olika grader av färgseende, och ser personer med färgblindhet olika färger än andra ser (med samma nyanser)?
Svar: I dagens inlägg så kombineras två frågor som handlar om människans färgseende. Vår värld är ju full av färger, dofter och smaker, och vi tar ofta förmågan att uppfatta dessa olika sinnesintryck för givet i vår vardag. Synförmågans många möjligheter är både komplexa och fantastiska, och för att besvara frågorna om färgseende så måste vi först undersöka hur det är möjligt för oss att se färger över huvud taget. Som biologilärarna gång på gång påpekat under grundskolans lektioner så har ögat två olika primära sinnesceller: tappar och stavar. Det är tapparna som gör det möjligt för oss att se färger, medan stavarna ansvarar för gråtoner och för ljuskänslighet (det vore avsevärt mycket svårare att se i mörker utan våra kära stavar). Ljusstrålarna som studsar på alla objekt kring oss och sedan in i ögat är dock inte färgade från början, utan färgerna som vi ser skapas av vår hjärna med hjälp av tapparna. Detta möjliggörs genom att det finns tre olika sorters tappar i ögat, och varje sorts tapp är känslig för ljusstrålar av en viss våglängd. En sorts tapp är känslig för rött ljus, en för grönt ljus och en för blått ljus, men ljuset har ju som tidigare nämnt inte en färg utan representeras istället av olika våglängder. Ett exempel är ljusstrålar som har en våglängd på ungefär 570 nanometer, vilket aktiverar tapparna som är känsliga för rött och för grönt ljus och som resulterar i att vi ser gult (om man blandar rött och grönt får man nämligen gult). Ljusets våglängder aktiverar alltså olika celler i ögat, som då tolkas av hjärnan som olika färger. Genom att olika celler aktiveras samtidigt så blandas färger, vilket gör det möjligt för oss att se alla de färger som vi känner till. Det var under slutet av 1700-talet som den första vetenskapliga publikationen om färgblindhet skrevs av en man vid namnet John Dalton. Idag vet vi en hel del om färgblindhet, bland annat att färgblindhet ofta orsakas av att en av de tre sortens tapparna i ögat inte fungerar normalt. Eftersom att en av tapparna inte fungerar normalt så kommer spektrumet av färger som ögat kan uppfatta att begränsas, vilket gör det svårt för personen som är färgblind att särskilja mellan olika färger och nyanser. Detta kan jämföras med en person som behöver glasögon för att se skarpt: personen kan se utan sina glasögon (trots att synen då är suddig), men med glasögon blir synen mycket skarpare. En färgblind person är i denna liknelse som en person som inte har på sig sina glasögon, där synen fungerar men inte optimalt. Den vanligaste formen av färgblindhet är mellan färgerna rött och grönt, då en av tapparna inte fungerar normalt och därför inte kan särskilja mellan färgerna ordentligt. En färgblind person ser alltså många av färgerna helt normalt, men vissa färger kan se likadana ut trots att de inte är lika egentligen. Att plocka lingon i skogen med en person med röd-grön färgblindhet är därför en ganska dålig idé, då den mysiga stunden i naturen troligtvis kommer att sluta med frustration och en relativt tom bärkasse. Den färgblinda ser alltså inte andra färger än människor som inte är färgblinda, men spektrumet av färger är inte lika brett vilket resulterar i att många färger ser likadana ut. Om du exempelvis ser en bordsduk med färgerna lila, lavendel, turkos, blått och indigo, så kanske en färgblind istället ser en duk med olika nyanser av blått. Det finns dock (så vitt vi vet) inga speciella färger som färgblinda ser som icke-färgblinda inte kan se. Om vi bortser från människans förmåga att uppfatta färger och istället beger oss ut i naturen så hittar vi flera exempel på djur som har olika grader av färgseende. Djur som kor, tjurar, hundar och katter har bara två av tapparna för färg, till skillnad från människans tre. Dessa djur kan därför bara uppfatta färger som baseras i blått och grönt samt blandningen av dessa två färger, och saknar helt förmågan att se den röda färgskalan. Det finns även djur som har ett större färgspektrum än oss människor. Människans öga kan se ljus med våglängder mellan 390-750 nanometer, men vissa typer av ljus ligger utanför detta spektrum, nämligen det ultravioletta och infraröda ljuset. Vissa insekter, exempelvis bin, kan se ultravioletta färger och har därför en annan grad av färgseende än människan. För att sammanfatta så finns det alltså olika grader av färgseende, vare sig det gäller förmågan att se rött, grönt och blått eller ultraviolett och infrarött ljus. Olika djurarter har olika grader av färgseende, och vi människor kan endast se de tre förstnämnda färgspektrumen. Angående färgblindhet så ser inte färgblinda människor andra färger än icke-färgblinda, men olika färger kan flyta ihop och se likadana ut. Skillnaderna mellan färger blir alltså inte lika tydliga, vilket kan jämföras med en person som inte har på sig sina glasögon och som därför ser suddigt men ändå kan se. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://illvet.se/manniskan/kroppen/hur-fungerar-vart-fargseende http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/varfor-ar-man-fargblind http://www.1177.se/Kalmar-lan/Tema/Kroppen/Nervsystemet-och-sinnesorganen/Sinnen/ http://guld.moderskeppet.se/resurs/grundlaggande-farglara/ |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|