Fråga: Kan fåglar vara höjdrädda?
Svar: Vi människor är väl medvetna om hur otäckt det kan vara att befinna sig på en hög höjd, exempelvis när vi åker Fritt Fall på Gröna Lund eller hur den där känslan av rädsla plötsligt infinner sig när man står i hopptornet på badhuset. De flesta av oss är rädda eller åtminstone försiktiga när det kommer till höga höjder, men höjdskräck eller aeroacrofobi som det kallas i mer officiella termer är en fobi som ofta uttrycks i panikkänslor och yrsel när fobikern befinner sig på höga höjder. Ibland räcker det med så lite som att klättra upp för en stege för att paniken ska börja växa. Att vara rädd för höjder är något som till stor del utvecklats genom evolutionen hos arter som faktiskt behöver vara rädda för höjder för att överleva och inte skada sig. Människan kan till exempel skada sig ordentligt genom att bara falla av cykeln eller till och med falla när vi går eller springer. Om vi kan skada oss genom att falla från så korta höjder som vår egen längd, så är chansen att skada sig allvarligt eller till och med dö väldigt stor när det gäller högre höjder som från hustak, hopptorn, karuseller och liknande! Andra djur än människan är även höjdrädda, bland annat många hundar, katter och hästar. Höjdrädslan är här utvecklad som ett sätt att skydda djuret: eftersom djuret kan skadas av ett högt fall så är det lika bra att inte befinna sig på höga höjder från första början. Känslan av trygghet och kontroll spelar dock en stor roll här. Vi tycker exempelvis oftast att det är mycket mer skrämmande att gå på ett hustak än att flyga flygplan, trots att höjden vi befinner oss på i ett flygplan är potentiellt mycket farligare. En katt kanske vågar klättra upp i ett träd själv, men blir vettskrämd om du bär katten nära ett stup. När en känsla av kontroll över situationen och en trygghet i detta finns så minskar alltså rädslan. De flesta fåglar har vingar och kan flyga, vilket innebär att de inte behöver vara rädda för höga höjder. Om en fågel skulle falla ner från ett hustak så behöver den bara breda ut sina vingar för att sluta falla och istället sväva tryggt genom luften. Evolutionärt så har alltså inte fåglar behövt utveckla samma rädsla för höjder som många andra djur, eftersom höga höjder oftast inte utgör ett hot för dem. Däremot så är det vanligt för fågelungar att vara rädda för att flyga första gången, eftersom fågelungen kan skadas allvarligt om den inte lyckas flyga och istället faller till marken. Detta kan man se som en sorts höjdrädsla, som baseras på samma rädsla att skada sig som hos oss människor. Fågelungarna är ju dock inte rädda för höjden i sig, utan risken med att falla från höjden (de slutar ju vara rädda när de lärt sig flyga). En orimlig, fobisk rädsla för höjder (aeroacrofobi) som vi människor kan ha är därför osannolik hos en fågel, eftersom detta skulle tala mot dess evolutionära och överlevnadsmässiga natur. Fåglar som inte kan flyga däremot, exempelvis strutsar, kan mycket väl vara rädda för höjder eftersom detta faktiskt utgör ett skadligt hot för dem! Svaret blir alltså att det beror till stor del på vilken typ av fågel det är, men att flygande fåglar med största sannolikhet inte kan ha en fobisk rädsla för höjder! Intressant notis: De flesta rädslor och fobier avtar och minskar då vi blir äldre, men när det kommer till höjdskräck så ökar faktiskt rädslan ju äldre vi blir! Det beror till stor del på att balansen försämras med åren, vilket ökar risken att vi faller ned från den höga höjden och skadar oss. Vi har även ett större ansvar då vi är äldre, exempelvis ett ansvar som föräldrar, vilket gör att vi har mer att förlora om vi skulle skada oss eller dö. Det är kanske därför de flesta som trotsar höjdrädslan genom att exempelvis gå balansgång mellan klippor, hoppa bungee-jump eller hoppa fallskärm oftast är yngre individer! |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|