Fråga: Hur kommer det sig att man kan ogilla en låt första gången man hör den, men börja gilla den när man lyssnat på låten fler gånger?
Svar: Detta fenomen kallas inom psykologin för exponeringseffekten, och innebär precis som du beskriver att man gillar någonting på grund av att man exponerats för det upprepade gånger! Människans vardag är till största delen uppbyggd av vanor, mönster i vårt beteende som vi känner igen och följer. Hjärnan tycker om dessa vanor eftersom det är mindre krävande att utföra ett beteende som är en vana för hjärnan än att utföra ett helt nytt beteende. Det kan liknas vid att promenera på en stig som redan är upptrampad, vilket är behagligt, jämfört med att skapa en helt ny stig vilket kräver massor av energi! Utöver att följa våra egna vanemönster så tycker vi även om att kunna förutspå beteenden, mönster och händelser hos andra människor och ting så att vi exempelvis inte alltid blir överraskad av någons beteende (det är här stereotyper ofta spelar sin roll). Vi är på så vis beroende av att följa mönster för att veta vad som ska hända i vår omgivning. Ett bra exempel är att vi ofta tycker det är mycket obehagligare med en skräckfilm där ett barn mördar någon jämfört med en film där en vuxen mördar någon. Det är till stor del på grund av att barnet bryter det beteendemönster som vi tycker passar in på ett barn: oskuldsfullhet! Ett annat exempel är clownerna som härjar just nu. Mönstret vi har av en clown är en glad, underhållande och rolig figur som gör oss på gott humör och ofta underhåller barn med sina trick. När en clown istället börjar skrämma och skada folk så tycker vi det är extra obehagligt just för att det är en clown, eftersom clownen då bryter mönstret för hur vi förväntar oss att en clown ska vara. Vi känner alltså ett obehag när mönster som vi tror att vi är säkra på bryts. Ny musik, låtar som vi inte har hört förut, känner vi inte igen och därför kan vi inte förutspå vad som ska hända i låten. Allt som händer i den nya låten är nytt för oss (vi har alltså inget mönster att använda oss av) och som vi kommit fram till så tycker vi ofta att nya saker är obehagliga eftersom det inte finns några mönster att använda för dem. Ju mer man lyssnar på låten, ju mer kan man dock förutspå vad som kommer härnäst eftersom vi lär oss hur låten är uppbyggd eller hur låttexten går. Vi tycker alltså om låten ju mer vi lyssnar på den eftersom att vi lär oss hur den spelas: vi skapar ett mönster! Den där mentala ”stigen” som vi behövt skapa för den nya musiken är nu ett tydligt joggingspår, vilket vi tycker om eftersom vi inte behöver ta oss fram genom okänd terräng! Däremot kan vi lyssna på en låt så mycket så vi tröttnar på den och börjar ogilla den, en effekt som kallas för habituering. Vi lyssnar då för mycket på låten så att hjärnan inte längre reagerar lika starkt på effekten av musiken, och därför tröttnar vi. Generellt sett är vi alltså väldigt beroende av vanor och mönster i vardagen, men mönster kan bli så lätta att förutspå att de inte längre är intressanta för oss! |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|