Fråga: Varför gör koffein ibland att jag darrar? Svar: Att dricka kaffe är en central del av många människors liv, där varje rast på jobbet, shoppingrunda på stan eller pluggpauser i skolan omges av kaffekoppen med dess varma innehåll. Det svarta guldet är viktigt i vardagen, då det gör oss piggare på morgonen och aningen mindre trötta på kvällen. Men att dricka mycket kaffe har även flera oönskade bieffekter, varav darrande händer kan vara av den lindrigare sorten. För att besvara varför detta sker så måste vi undersöka hur kroppens nervsystem fungerar och vad som händer i kroppen när vi dricker kaffe. Kroppens nervsystem består av flera olika delar, varav vissa är kontrollerbara och andra är helt automatiskt styrda. Den del av nervsystemet som vi inte kan kontrollera (kallad det autonoma nervsystemet) består i sin tur av det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Dessa två system aktiveras alltså automatiskt av kroppen i olika situationer. Det sympatiska nervsystemet ansvarar först och främst för att göra kroppen redo för fysisk aktivitet (även kallad en flykt- och kamprespons, mera känd genom det engelska uttrycket "fight-or-flight"), medan det parasympatiska nervsystemet har motsatt effekt och istället lugnar kroppen. När vi exempelvis träffar på ett farligt djur ute i skogen så aktiveras det sympatiska nervsystemet, vilket gör att pulsen, blodtrycket och blodtillförseln till musklerna ökar (vilket syresätter musklerna mer). Blod från huden och mag- och tarmsystemet omfördelas istället till exempelvis benen och armarna, så att vi kan prestera bättre fysiskt om detta skulle krävas. När det sympatiska nervsystemet aktiveras så vidgas även pupillerna, andningen ökar, blodsockret stiger och adrenalin frigörs i kroppen, allt för att göra kroppen så redo som möjligt för fysisk aktivitet när du exempelvis blivit rädd eller arg. När det sympatiska nervsystemet aktiveras på detta vis så upplever vi en rad olika effekter, bland annat att vi svettas (en snabbare puls gör så att det cirkulerande blodet värmer kroppen mer) och att vi spänner musklerna. När pulsen och syretillförseln ökar, och adrenalin frigörs i kroppen, så leder detta även till att vi darrar. Detta förberedande system har dock, trots att det i många fall kan vara livsavgörande, flera brister. Det sympatiska nervsystemet aktiveras nämligen inte bara av fysiska faror, rädsla eller ilska utan även av exempelvis psykologisk stress och olika ämnen som vi konsumerar. Kaffe är just ett sådant livsmedel, som aktiverar det sympatiska nervsystemet och gör kroppen piggare och redo för aktivitet. Bieffekterna av att dricka kaffe är därför ofta att man bland annat blir varm, energisk och ibland även skakig/darrig. Om händerna börjar darra av koffein så är risken att du druckit för mycket kaffe (alternativt energidryck) eller att din koffeintolerans är låg. Personer som sällan dricker kaffe får ju starkare effekter av kaffet eftersom kroppen inte är van med substansen. Ju oftare och ju mer kaffe du dricker, desto högre kommer din tolerans att bli, och bieffekterna bör därför minska med tiden. Ett enklare (och mer hälsosamt) sätt att undvika bieffekter som darriga händer är dock att minska på kaffekonsumptionen, alternativt att sluta dricka kaffe helt. Det finns nämligen ett flertal problem med att hålla det sympatiska nervsystemet aktivt under längre perioder, eftersom kroppen inte klarar av att vara förberedd för fysisk aktivitet så länge. Om vi lyckas springa ifrån det farliga djuret i skogen så är faran snabbt undanröjd och kroppen kan lugna ner sig igen (med hjälp av det parasympatiska nervsystemet). Men eftersom det sympatiska systemet aktiveras även vid exempelvis psykologisk stress (som inte brukar försvinna lika snabbt som en fysisk fara) eller efter en kopp kaffe, så aktiveras det både oftare och under länge perioder äv vad som är hälsosamt för kroppen. De tidigare nämnda effekterna av aktiveringen av det sympatiska nervsystemet, så som snabbare puls och förhöjt blodtryck, ökar nämligen risken för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar. För att sammanfatta så reagerar kroppen på ungefär samma sätt när du druckit en kopp kaffe som om du hade varit i fara, och en bieffekt av detta kan vara att händerna börjar skaka. En tätt återkommande och långvarig aktivering av det sympatiska nervsystemet leder till stora hälsorisker, så om du märker att kaffet har starka effekter på din kropp (darriga händer, hjärtklappning eller liknande) så bör du kanske överväga att minska på mängden kaffe du dricker, trots att det är väldigt gott! Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12460875 http://www.health.harvard.edu/staying-healthy/understanding-the-stress-response http://www.livestrong.com/article/480685-can-caffeine-cause-hand-tremors/ Fråga: Är det farligt att "knäcka fingrarna"? Svar: Att knäcka fingrarna kan vara både tillfredsställande och läskigt, och trots att det många gånger är behagligt att knäcka sina egna fingrar så kan det uppstå rysningar längs ryggraden när någon annan knäcker sina fingrar i ens närhet. Det har länge diskuterats dels vad det är som gör att fingrarna kan knäckas, men även om det är farligt att knäcka dem, och en teori har länge hävdat att det är gasbubblor som bildas när man drar i fingrarna och att det "knakande" ljudet uppstår när dessa gasbubblor går sönder. Nyare forskning som gjorts med magnetkamera på knakande fingrar har visat att det, precis som teorin säger, är gasbubblor som bildas när man knäcker fingrarna. När man pressar ihop handen för att knäcka fingrarna så dras fingrarnas ledytor ut, och benen separeras då aningen från varandra. I denna lilla glipa mellan ledytorna så förändras trycket i ledvätskorna och det nya utrymmet kan inte fyllas enbart av den begränsade mängden ledvätska, vilket leder till att gasbubblor bildas (ett fenomen som inom medicinen kallas för tribonucleation). Resultatet av forskningen har dock bevisat (mot den första teorins idé) att det inte är när gasbubblorna spräcks som det knakande ljudet uppstår. Det är nämligen när bubblorna bildas som fingrarna knakar! Ljudet uppstår alltså genom att lederna och benen i fingrarna dras isär, vilket skapar ett litet mellanrum där gasbubblor då uppkommer med en knakande ljudeffekt. Nu vet vi alltså varför fingrarna knakar, men hur farligt är det då att knäcka dem? En vetenskaplig studie med denna frågeställning har faktiskt genomförts, som undersökte 74 individer som knäckt sina fingrar regelbundet och jämfört dessa med 226 individer som inte knäckt sina fingrar alls. Resultaten visade att artros (en ledsjukdom som orsakar smärtande och stela leder) och artrit (ledinflammation) förekom i lika stor utsträckning hos båda testgrupperna. Generellt hade dock gruppen som knäckt sina fingrar ett aningen högre antal individer med svullna händer och lägre handstyrka. Det finns dock individer som exempelvis har knäckt sina fingrar regelbundet i ena handen under flera årtionden utan att visa en förhöjd förekomst av artrit/artros i denna hand jämfört med den andra, vilket tyder på att det inte nödvändigtvis är farligt att knäcka sina fingrar. Det är dock självklart mindre riskfyllt att inte knäcka dem över huvud taget, eftersom knäckandet ändå inte bidrar med några positiva effekter. Sammanfattningsvis så behöver du alltså inte oroa dig över att få ledsjukdomar i framtiden genom att knäcka dina fingrar, men knäckandet ger dig heller inte några positiva effekter. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://ki.se/forskning/fraga-forskaren http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/darfor-knakar-det-nar-du-knacker-fingrarna http://illvet.se/manniskan/kroppen/knacka-fingrar-varfor Fråga: Skulle det vara fysiskt möjligt att bygga en hiss till månen? Och skulle det vara möjligt att bygga en hiss till en rymdstation i geo-stationär omloppsbana? Svar: Möjligheten att kunna sätta sig i en hiss här på jorden och sedan åka rakt upp genom atmosfären och vidare upp i rymdens dödligt kalla vakuum har länge varit en omdiskuterad fråga, en fråga vars möjlighet endast kunnat förverkligas i en värld av science fiction. Teknologin och forskningen är dock ständigt på frammarsch, och nya framsteg spränger årligen gamla barriärer som man aldrig trodde var möjligt. Att bygga en rymdhiss vore ett enormt framsteg för utforskningen av rymden, eftersom det endast skulle krävas en bråkdel av bränslet, energin och pengarna att skicka upp något i rymden med en hiss jämfört med vad kostnaderna för transport med raketer kostar idag. För att något ska kunna skickas upp och färdas i en omloppsbana runt jorden så krävs det ju stora mängder energi för att få objektet att färdas uppåt och ut ur atmosfären, men för att objektet inte ska dras ned på jorden igen av gravitationskraften så behöver objektet även färdas snabbt nog åt sidan/sidlänges. Det uppstår då en balans mellan rörelsen åt sidan och rörelsen nedåt, vilket leder till att objektet börjar snurra runt jorden i en omloppsbana. Detta fungerar ungefär som när du kastar en boll: ju hårdare du kastar bollen, ju längre kommer den att färdas innan den faller ned på marken igen. Det fantastiska med en rymdhiss är att det endast skulle krävas energi för att transportera objektet uppåt och ut ur jordens atmosfär, sedan kan jordens egna rotation bidraga med rörelseenergin som krävs för att få objektet att börja färdas i en omloppsbana runt jorden. Det behövs alltså ingen extra energi för att få objektet att börja snurra runt jorden, och en rymdhiss skulle därför spara enorma kostnader för rymdtransporten. Att transportera ett kilo last ut i rymden kostar med hjälp av rymdraketer ca. 20,000 dollar, medan det beräknas att en rymdhiss skulle kunna transportera samma last för endast 200 dollar! Fördelarna med att använda en rymdhiss är alltså uppenbara, men vad skulle det krävas för att bygga en sådan hiss till att börja med, och skulle det ens vara fysiskt möjligt? Byggandet av en rymdviss vore onekligen mänsklighetens största och mest spektakulära skapelse, och trots att kostnaden ännu inte går att förutsäga så skulle den troligtvis kosta minst 10 miljarder dollar att bygga, men förmodligen mycket mer än så (det skulle inte vara förvånande om kostnaden var det dubbla). Angående om det är fysiskt möjligt att bygga hissen så verkar det som att svaret är ja, delvis eftersom att ett japanskt byggföretag vid namn "Obayashi Corp" redan har planer på att bygga en rymdhiss så tidigt som till år 2050! Tanken är att en kabel gjord av kolnanorör (som är 20 gånger starkare än stål) ska sträckas 100,000 kilometer ut i rymden. På kabelns ände ska en motvikt fästas, och den andra änden (ankaret) ska vara fäst i marken här på jorden. Sedan placeras en hissliknande farkost längs med kabeln, som då kan transportera människor och saker in och ut ur rymden på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. Den planerade hissen skulle kunna transportera upp till 30 personer samtidigt och färdas i en hastighet av 200km/timme, vilket innebär att det skulle ta ungefär en vecka för passagerarna att färdas till hissens slutstation (vilken tur att det inte finns någon mötande trafik på en sådan lång färd). När ett objekt befinner sig i geostationär omloppsbana så innebär detta att objektet färdas på en sådan höjd och med sådan hastighet att den följer jordens rotation nästan identiskt och därför befinner sig på samma plats hela tiden (sett från jorden). När jorden roterar så roterar alltså en satellit i geostationär omloppsbana likadant. Eftersom att en rymdstation i geostationär omloppsbana följer jordens rörelse, så är det möjligt (åtminstone i teorin) att fästa den långa hisskabeln i rymdstationen och därmed ha skapat en hiss från jorden ut till rymden. Det är alltså enligt fysikens lagar möjligt att bygga en hiss ut i rymden, men att nå månen med denna hiss är en helt annan femma. Det tar ungefär 27 dygn för månen att rotera ett helt varv runt jorden, och på denna tid så hinner jorden snurra lika många varv runt sig själv. Det blir därför omöjligt att fästa en kabel på månen, eftersom kabeln skulle slitas sönder väldigt snabbt av jordens och månens rotationer. För att sammanfatta så går det alltså teoretiskt att skapa en hiss mellan jorden och en rymdstation i geostationär omloppsbana, men det går inte att skapa en hiss till månen på samma vis. Trots att rymdhissens koncept fungerar i teorin så finns det även en mängd olika hinder på vägen. Ett material starkt nog för att bygga en hållbar kabel måste skapas, tillräckligt stor mängd av detta material måste utvinnas, och kostnaden för materialet och byggandet av hissen blir troligen astronomiskt höga (medveten ordvits där). Teknologin och de praktiska bitarna för att bygga en rymdhiss är inte riktigt i fas med det teoretiska konceptet ännu, men ett fungerande teoretiskt koncept existerar åtminstone, så vi får hålla tummarna för att framtiden kan erbjuda oss den fantastiska möjligheten att åka med hiss ut i rymden. Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! Källor: http://vetenskap.ifokus.se/articles/51438b44ce12c4121d001415-framtidsprojekt-rymden http://www.popsci.com/technology/article/2012-02/japanese-construction-company-wants-space-elevator-built-2050 http://www.space.com/14656-japanese-space-elevator-2050-proposal.html https://www.youtube.com/watch?v=qPQQwqGWktE |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|