Fråga: Hur kommer det sig att gäspningar smittar mellan oss människor? Och varför gäspar vi egentligen?
Svar: Gäspningens funktion har länge varit ett diskuterat ämne som förbryllat oss människor. Vi gäspar flera gånger varje dag, och när vi gäspar så tycks människorna i vår omgivning också gäspa! Vi verkar gäspa mer när vi är trötta eller uttråkade, och att bara tänka på en gäspning kan ibland leda till att vi gäspar själva. Man vet ännu inte exakt varför man gäspar, men forskare har länge trott att gäspningar förekommer på grund av att syrehalten i lungorna är för låg (och koldioxidhalten för hög) och att vi därför gäspar för att syresätta kroppen mer. Under en gäspning så andas man in i stora andetag, vilket därför borde ge kroppen mer syre än under vanlig andning. När vi slappnar av, exempelvis för att vi är trötta och har lågt med energi, så minskar vår andningstakt vilket i sin tur minskar kroppens syrehalter. Varför gäspningar är smittsamma har därför trotts bero på att om en grupp människor slappnar av tillsammans så bör också syretillförseln minska i samma takt för individerna i gruppen, vilket gör att de behöver gäspa ungefär samtidigt för att ge syre åt kroppen. Det har däremot gjorts studier där en grupp människor har fått sitta i ett syresatt tält (som alltså har högre halter syre än vanligt) och därför borde gäspa mindre frekvent eftersom kroppen blir extra syresatt i tältet. Den syresatta luften i tältet gjorde dock ingen skillnad på frekvensen av gäspningar, till allas förvåning! Detta har fått forskare att tro att gäspningar kan ha en helt annan funktion än man kan tro. Gäspningen är en reflex som är halvt automatisk och som alltså smittar lätt mellan individer i en grupp. Forskning på hur gäspningen ser ut i hjärnan tyder nu på att funktionen med att gäspa är just för att smitta andra individer i gruppen! Genom att gäspningar är smittsamma så synkroniseras en grupps gäspningar, vilket tros vara en slags icke-verbal kommunikation som säger åt gruppen att byta aktivitet. När en grupp djur börjar gäspa så kan detta signalera till gruppen att det är dags att exempelvis sova eller att vandra vidare. Det är alltså möjligt att gäspningen har utvecklats för en primärt social funktion, vilket är oerhört spännande! Människor är ju väldigt sociala djur, och kanske gäspar vi inte bara för att kommunicera med gruppen utan också för att stärka banden mellan individerna i gruppen. Vi människor imiterar andra individers kroppsspråk, gester, attityder och liknande väldigt ofta, något som inom psykologin kallas för spegling. Om du exempelvis sitter i ett samtal med någon så kanske du plötsligt märker att ni båda sitter med armarna i kors, eller om en av er sitter med mobilen i handen så tar det inte länge förrän den andra också har tagit upp mobilen. Vi speglar ofta andra individers beteende just för att stärka de sociala banden vi har till varandra. Att gäspa kan alltså även det vara ett sätt att stärka gruppens sociala band! Som sagt så vet man inte exakt varför man gäspar, men nästa gång du är med en grupp individer som börjar gäspa så kanske du vet att det är dags att byta aktivitet! Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera!
Fråga: Ibland säger folk att de kan "känna av" när de är iakttagna. Kan människan verkligen känna av om någon tittar på en?
Svar: De flesta människor har någon gång, som du beskriver det, haft känslan av att vara iakttagen. Det kanske sitter någon på samma tåg som dig (fast några platser bort) som verkar stirra eller allmänt iaktta dig. Utan att faktiskt se det så får du den där känslan som säger att någon tittar på dig, och du tittar då upp och möter personens blick. När man upplever detta så kan det kännas som att man har en extrasensorisk perception eller ett sjätte sinne som det vanligtvis kallas, alltså att vi får information till oss utöver våra vanliga sinnen, information som istället känns av genom psyket. Många tror att vi har denna speciella förmåga som gör att vi kan känna av om någon tittar på oss. Men som med det mesta i denna värld så finns det en fullt logiskt förklaring till detta, som inte behöver blanda in några sinnen utöver de som vi är vana vid! Ögonkontakt med andra människor är den mest använda typen av icke-verbal kommunikation som vi människor har, och även djur använder ögonkontakt för att förmedla information, intention eller känsla genom bara en blick! Vi kan genom ögonkontakt och att se någons ansikte direkt känna av om en människa är exempelvis arg, ledsen, rädd eller glad. Eftersom kommunikation genom ögonkontakt är så viktigt för människan så har hjärnan utvecklat ett system som gör oss extra bra på att uppfatta om någon tittar på oss. Vi använder oss nämligen av olika små ledtrådar för att upptäcka detta. Andra människors position på huvuden och kroppar är en av dessa ledtrådar. Om du i ögonvrån märker att personen bredvid dig sitter med kroppen rakt fram men huvuden vridet åt ditt håll, så får du här en ledtråd som säger att personen tittar på dig. Du märker alltså detta utan att direkt se på personen! Ditt direktseende (den lilla biten av ditt synfält som är i fokus) är faktiskt så litet som 2% av ditt total synfält, och resten av det du ser (98%) befinner sig i det perifera synfältet vilket är suddigt och ofokuserat. Men trots denna ofokus så uppfattar människan information i det perifera synfältet som vi inte ser direkt, så som de ledtrådarna jag nämnde ovan, vilket kan förklara hur vi "känner av" att någon tittar på oss. Du ser egentligen i ditt perifera, ofokuserade synfält att någon tittar på dig, men du fokuserar inte på det, vilket kan få det att kännas som att du bara "hade en känsla". Men vi kan även upptäcka om någon tittar på oss utan dessa ledtrådar som baseras på kroppens position. Vi människor har nämligen en mycket ljusare ögonvita än andra djur, vilket gör det lättare för oss att upptäcka vart ögonen tittar åt. Ett rovdjur som lurar på ett byte vill absolut inte att dess ögon ska avslöja för bytet att den är iakttagen. Människan å andra sidan är oerhört beroende av kommunikation och samarbete, så att veta åt vilket håll och vad andra människor tittar på (speciellt om de tittar mot en själv) är väldigt praktiskt i detta sammanhang. Vi får därför en evolutionär fördel i vårt samarbete med varandra genom att ha stora, synliga ögonvitor som tydligt visar vilket håll vi tittar åt när vi vrider ögat! För att sammanfatta så har vi alltså ingen övernaturlig förmåga som gör oss extra bra på att känna av om vi är iakttagna, utan vi är bara väldigt duktiga på att (och utvecklade för att) uppfatta ledtrådar hos andra människor, vilket är en enorm fördel i vår kommunikation med dem! Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera!
Fråga: Vi människor uppfattar ofta ansikten i olika saker, har det funnits någon funktion med detta i vår historia?
Svar: Som du säger så verkar människor kunna se ansikten i nästan allting, allt från kända ansikten i toastskivor och i trädstammar till skrämmande ansikten i rökmoln eller i byggnaders arkitektur! Det finns exempelvis ett flertal filmklipp där folk har tyckt sig se djävulens ansikte i röken under 9/11-attentatet, något som både skrämmer och fascinerar tittarna. Alla möjliga varelser med olika ansikten verkar dyka upp runt om i världen, och ibland kan det verka som att vi faktiskt letar efter ansiktena. Fenomenet att se bekanta mönster i saker och ting där ett mönster egentligen inte finns kallas för pareidoli, och att se just ansikten i dessa mönster är något väldigt vanligt. En anledning till varför vi ser ansikten överallt beror troligtvis på att vi från vår födelse sett ansikten väldigt frekvent i vår omgivning. Det första vi ser när vi föds är ofta våra föräldrars eller sjukhuspersonalens ansikten, och under våra liv ser vi otroligt många olika ansikten i princip varje dag. Även om vi inte går utanför dörren till vårt hem under en dag så ser vi ju ansikten i TV:n, på datorn eller kanske i böcker och fotografier. Hjärnans prototyp eller mall för hur ett normalt ansikte ser ut består av två rundade ögon, en framskjutande näsa och en avlång mun. Detta mönster har blivit så inpräntat i våra hjärnor så att vi med lätthet kan berätta hur ett ansikte ser ut och föreställa det framför oss! När vi betraktar vår omgivning, exempelvis träden i en skog, så kanske vi ser ett mönster i en trädstam som har liknande egenskaper som denna mall. Eftersom människan letar efter mönster i allt vi ser för att underlätta vår vardag så kommer därför ansiktsmallen användas även för trädstammens mönster, och därav ser vi ett ansikte. Det finns även en förklaring inom neurovetenskapen som säger att ansikts-pareidoli har en viktig evolutionär funktion för oss människor. Enligt denna förklaring så föds vi med en inbyggd funktion att upptäcka ansikten snabbt och lätt. Människan är ett oerhört socialt djur som är väldigt beroende av andra individer (oavsett om det handlar om att få deras hjälp eller att akta oss för dem), och vi har denna medfödda ansiktsigenkännings-funktion för att vi snabbt ska kunna urskilja både våra vänners men även fienders ansikten. Känslor visas tydligt i våra ansiktsuttryck, och att uppfatta ett ansikte snabbt är därför oerhört viktigt för att kunna förstå vad den andra personens intentioner är. Om en människa kommer springande mot oss med ett argt ansiktsuttryck så reagerar vi väldigt annorlunda än om personen har ett glatt ansiktsuttryck, vilket gör att vi snabbt måste kunna registrera ansiktet och dess uttryck för att reagera på bästa sätt. Att se ansikten i exempelvis skogen är av samma anledning viktigt eftersom vi måste kunna upptäcka våra fiender så snabbt som möjligt bland träden och buskarna för att veta hur vi ska reagera och skydda oss själva. Hjärnan kan alltså vara förprogrammerad att känna igen andra människor och deras ansikten så lätt och snabbt som möjligt på grund av denna evolutionära, överlevnadsmässiga anledning. En bieffekt av detta blir att vi känner igen ansikten trots att ett riktigt ansikte kanske inte finns där. Det är ju mycket bättre för oss att se ett ansikte där ett ansikte inte finns, än att inte se en fiendes ansikte i tid! Gilla & dela, och kom snart tillbaks för mera! |
Om Fråga EmilEn blogg som besvarar de där vardagliga frågorna som du funderar över men inte fått svar på än! Kategorier
Alla
|